Hej, Vi har en ny app!
Pro att din app ska fortskrida klaffa som det ar tankt behover du fornya till nyaste versionen. Klicka pa knappen pro att fornya!
Om en sak tycks alla medverkande i den debatt som utlostes av Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin har vinnare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en flexibel undra vilka dessa ar – samtidigt Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella pina pa den digitala arenan, inneha till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa hanar knappt kan sagas besta mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det handlar forstas inte blott ifall tillgangen till sex, utan ocksa ifall vem som i vidare mening gynnas av strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon samstammighet om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) anser att dejtingappar som Tinder inte gor nagot mer an befaster en redan radande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta bara ar delvis sant: Att dejtingapparna ej bara exploaterar ojamlikheten, utan i speciell fras samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, annu en ett foredome kungen stordriftens hansynslosa logik: korrekt som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen gallande jobbet inte langre sa massor att komma med, eftersom hans konkurrenter genast ar – som minst – alla andra hanar i hela stan.
Anderbergs betraktelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar aven gallande humanistisk grad ar forstas fullsatt giltig – men sjalv betvivlar att den ar tillrackligt djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara liv genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar tydligt, men den paverkar oss i minst jambordig bunt stadium genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller inte bara karna jag, utan jag gor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Pa likadan gang som jaget kungen jakt efter karlek tvingas gora sig till ett saljbart ting, riktar det samt en motsvarande konsumistisk ogonkast kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att tanka gallande potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har sjalv antaga att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, kungen ett metod som paminner ifall vad serietecknaren Liv gifta sig med en invandrare Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att vara intressant som genuint annan, och far sin vikt enbart i kraft av att ge jaget bekraftelse, ett identitetsbyggande attribut bland otaliga.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de brukare som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp pa var skarm harnast: Den tycks besta verksam aven i var speciell sjal. Vinnaren i denna nya ordning blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan undra som ar vard att sinka sig vid ar den om attraktionskraft. Ifall det nu finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad pa en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i allihopa fall? Ett tankevackande losning finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om va som uppfattas som snygg. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i manga steg, och vanligtvis med pa rak arm motsatt attack.
Intill en forsta ytlig visuell revision – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre objektiv, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens om va som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: intill mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck gallande subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda gallande ett slumpmassigt fordelat fason. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for ganska alla att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran tilldragning som ar eventuell gallande Tinder borde besta uppenbart, och i denna mening har Anderberg fullstandig precis, kanske till och med mer sann an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej enbart fran databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var originell evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer generell progression som pagar cirka oss, i vilken konkret, engagerad mansklig narvaro i allting hogre grad ersatts med digital franvaro.
I Genom att tomma det manskliga sociala samspelet pa det satt som genast sker, riskerar vi med andra ord att forsamra samt mojligheten till autentisk djup foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk bedomning av estetisk symmetri. Till en lusta som tar kroppen i besittning, men som i viss mening kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det val en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” forut att illustrera sin tes att sexuell njutning i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en begransad elit. Personligen tanker sjalv snarare pa ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran framfor dejtingapparnas intag, om hur samtidens individ gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts forstroelse i vantan gallande ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till drygt lika delar varaktig av sexuell och narcissistisk tillfredsstallelse. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa vis franhant sig all gallande till valgang.”